Utilitarismen är en konsekvensetisk etisk modell

Utilitarisme er en etisk teori, ifølge hvilken en handling er etisk rigtig, hvis og kun hvis der ikke findes andre handlinger blandt alle mulige handlingsalternativer, der resulterer i en større mængde livskvalitet. Ifølge teorien er det altså alene konsekvenserne af en handling, der er bestemmende for, om handlingen er etisk rigtig eller forkert, nemlig de konsekvenser handlingen har for alle berørte parters livskvalitet.

Faktaboks

Etymologi
Ordet utilitarisme kommer af latin utilitaris, der er et adjektiv til utilitas 'nytte', der er en afledning af uti 'bruge', og -isme.

I en mere populær formulering præsenteres utilitarismen undertiden som tankegangen om ”størst mulig lykke til det størst mulig antal individer”.

Upartiskhed i utilitarismen

En vigtig del af utilitarismen er tanken om upartiskhed, ifølge hvilken alles livskvalitet tæller lige meget i den etiske vurdering. For utilitarister er der således ikke en relevant forskel på, hvis livskvalitet det er, der påvirkes af en handling. En handlende persons egen livskvalitet er ikke mere eller mindre vigtig end en fremmed persons livskvalitet. Ligeledes gør det ingen etisk forskel, o

Utilitarism

Utilitarism eller nyttoetik är en teori inom normativ etik som föreskriver att den rätta handlingen (se konsekventialistisketiklära) är den som maximerar nyttan, det vill säga maximera utfallet av lycka och minimera utfallet av lidande. Ofta sammanfattas läran lite felaktigt (se avsnittet Vad ska maximeras? nedan) i devisen största möjliga lycka åt största möjliga antal. Som lärans grundare brukar filosoferna Jeremy Bentham, James Mill och John Stuart Mill nämnas. Till de moderna utilitaristerna hör Peter Singer, Michel Onfray och Torbjörn Tännsjö[1]. Utilitarismen är inte en enhetlig lära utan uppvisar stor variation.

Någon form av utilitarism är en av de vanligaste grundfilosofierna hos moderna moralfilosofer och samhällsvetenskapliga forskare.

Handlings- kontra regelutilitarism

En tudelning av utilitarismen kan göras i handlingsutilitarism och regelutilitarism. Den förstnämnda och vanligaste formen av utilitarism menar att man ska handla så att konsekvenserna blir så goda som möjligt för alla individer i frågan. Den andra formen menar att man ska handla så att om handlingen skulle upphöjas till regel skulle den

Vad är utilitarism och hur påverkar det våra beslut?

Utilitarism är en etisk teori som går ut på att maximera lycka och minimera lidande för så många som möjligt. Grundtanken är enkel: de handlingar som skapar mest nytta, i form av lycka eller välbefinnande, är de moraliskt rätta. Men vad innebär detta i praktiken, och hur påverkar utilitarismen våra dagliga beslut? Här går vi igenom grunderna för utilitarism och hur denna teori kan forma våra val i livet.

Grunderna för utilitarism: Lycka framför allt

Utilitarism utvecklades på talet av filosoferna Jeremy Bentham och John Stuart Mill. Det handlar om att väga för- och nackdelar för att nå det mest gynnsamma resultatet för flest människor. Tanken är att det inte bara är individens lycka som är viktig utan också andras välbefinnande. Beslutet anses vara moraliskt korrekt om det leder till maximalt välbefinnande för så många som möjligt.

Principen om nytta

Nyckeln till utilitarismen är den så kallade principen om nytta. Den säger att vi bör agera på ett sätt som leder till största möjliga nytta, det vill säga lycka och minskat lidande. Men hur bedömer vi vad som är mest nyttigt? Det är här vi måste väga olika faktorer mot varan

Tre grundläggande principer för utilitarism, kort förklarade

Utilitarism är en av de viktigaste och mest inflytelserika moralteorierna i modern tid. I många avseenden är det den skotske filosofen  David Humes () synsätt och hans skrifter från mitten av talet. Men det fick både sitt namn och sitt tydligaste uttalande i de engelska filosoferna Jeremy Bentham () och John Stuart Mill (). Än idag är Mills essä "Utilitarism", som publicerades , en av de mest utbredda utläggningarna av doktrinen.

Det finns tre principer som fungerar som utilitarismens grundläggande axiom.

1. Nöje eller lycka är det enda som verkligen har ett inneboende värde.

Utilitarismen har fått sitt namn från termen "nytta", som i detta sammanhang inte betyder "användbar" utan snarare betyder njutning eller lycka. Att säga att något har ett egenvärde betyder att det helt enkelt är bra i sig. En värld där denna sak existerar, eller ägs eller upplevs, är bättre än en värld utan den (allt annat lika). Eget värde står i kontrast till instrumentellt värde. Något har ett instrumentellt värde när det är ett medel för något ändamål. Till exempel har en skruvmejsel instrumentellt värde för snickaren; den värd

.