Anknytningsmönster
Vad är anknytningsmönster?
Under de första två åren i livet lär vi oss mycket om världen och oss själva genom våra omvårdnare, oftast föräldrar. Genom våra första relationer i livet lär vi oss hur vi ber om hjälp, söker stöd, tröst och närhet men också hur vi klarar oss på egen hand. Hur våra omvårdnadsfigurer behandlar oss och svarar på våra behov påverkar åt vilket håll utvecklingen går och lägger grunden till ett så kallat anknytningsmönster, som följer med oss upp i vuxen ålder och påverkar hur vi beter oss i senare relationer. Man brukar idag tala om tre eller fyra olika anknytningsmönster, där ett är exempel på ett tryggt anknytningsmönster och tre på otrygga, som kan föra med sig olika typer av komplikationer.
Trygg anknytning
Trygg anknytning är det de flesta har, mellan 60% och 70% av vuxna. Trygg anknytning bygger på bra relationer till sina omvårdnadsfigurer som har kunnat tillgodose ens behov som liten. Fysisk närhet, tröst, stöd och uppmuntran är viktiga delar för att grunda ett tryggt anknytningsmönster. Barnet har känt att omvårdnadsfigurerna går att lita på och inte försvinner. Detta ger grund till en god självkänsla och en tilltro t
Om vi väljer ensamhet framför gemenskap, medvetet eller omedvetet beror till stor del på om vi känner misstro istället för tillit till och förtroende för andra människor. Detta mönster grundläggs i våra nära relationer under de första två åren av vårt liv. Som barn kan vi knyta an till flera personer så som föräldrar, syskon mor-och farföräldrar eller andra betydelsefulla personer som kontinuerligt befinner sig i vår närhet. Dessa personer grundlägger vårt relationsmönster och har därför en enorm påverkan på hela vårt fortsatta liv som sociala varelser. Ett gott socialt nätverk motverkar depression och andra psykiska sjukdomar. En inkännande närstående som är förutsägbar och stödjande lägger en positiv grund för en vårt liv uppemot 80 år framåt.
Men hormonet oxytocin som bildas i kroppen vid beröring påverkar också barnets anknytning positivt. Därför kan en förälder var hur bra som helst i övrigt, men om den fysiska kontakten saknas försvårar det vår anknytning till denne.
Anknytningsmönster
Beroende på hur vårdnadshavarens samspel med barnet ser ut kan fyra olika former av anknytningsmönster uppstå:
1. Trygg anknytning
2. Otrygg-undvikande anknytning
3. Otrygg-ambivalen
Vad är ditt anknytningsmönster?
Vi kan ha olika lätt att leva i nära i relationer. En del förklaras av hur vi lärt oss relatera till dom som ska ta hand om oss som barn.
Genom det samspelet utvecklar vi, vad som kallas ett anknytningsmönster, eller inre arbetsmodeller som vi använder oss av i nära relationer resten av livet.
Det utvecklas särskilt under de första levnadsåren, men befästs eller förändras av erfarenheter under hela uppväxten.
Ett anknytningsmönster kan i huvudsak delas in i 3 huvudgrupper, trygg, undvikande eller ambivalent.
Under dessa finns 21 olika undergrupper som kan utvecklas till att bli helt unika för oss alla.
Även om anknytningsmönstret har blivit relativt beständigt i vuxen ålder är det fortfarande möjligt att förändra.
Genom att få kunskap om vilket anknytningsmönster man har, ökar möjligheten för att förstå och förändra sitt egna relationsmönster.
Betea erbjuder anknytningsintervju (AAI) och tolkning av denna till par och enskilda individer.
Kontakta oss
Allt du behöver veta om Anknytning
Anknytning är ett psykologiskt begrepp som beskriver hur vi människor knyter band till andra, både i barndomen och i vuxenlivet. Hur vi lär oss att relatera till viktiga personer under våra tidiga år formar ofta våra mönster för relationer resten av livet. Tidigare forskning har pekat på att anknytningsmönster kan påverka hur vi fungerar i vänskapsförhållanden, romantiska relationer, och även hur vi ser på oss själva. Uppväxtmiljön och de omsorgspersoner vi haft som barn spelar en avgörande roll – men det är viktigt att veta att det troligen går att förändra dessa mönster om de skulle skapa svårigheter.
Vad är anknytning?
När vi föds är vi helt beroende av andra för vår överlevnad. Våra första relationer, särskilt den med våra omsorgspersoner (ofta föräldrar), lägger grunden för hur vi ser på relationer i stort. Om barnets behov av trygghet, omtanke och tröst tillgodoses på ett konsekvent och pålitligt sätt, utvecklar barnet ofta en trygg anknytning. Om behoven däremot ignoreras, avvisas, eller om relationen präglas av inkonsekvens eller trauma, kan ett otryggt anknytningsmönster utvecklas.
För att förstå varför vi reagerar som vi gö
.