De främsta orsakerna till muskulär proximal svaghet är:
- Myopati (flera alternativ).
- Polymyosit (dermatomyosit).
- Proximal diabetisk polyneuropati.
- Neuralgisk amyotrofi.
- Myelit.
- Guillain-Barre syndrom och andra polyneuropatier.
- Amyotrofisk lateralskleros.
- Proximal former av progressiv spinal amyotrofi.
- Paranoplastisk sjukdom hos motor neuron.
Myopati
Med den gradvisa utvecklingen av bilateral proximal muskelsvaghet i de proximala delarna av lemmarna, bör man först och främst tänka på myopati. Det första skedet av sjukdomen kännetecknas av närvaron av muskelsvaghet, vars grad överstiger signifikant den svagt uttryckta atrofien hos motsvarande muskler. Fascikuleringar är frånvarande, djupa reflexer från extremiteterna bevaras eller minskas något. I känslig sfär finns det ingen förändring. Under träning kan patienten uppleva smärta som indikerar en ganska utbredd medverkan av relevanta muskelgrupper i den patologiska processen och utgör ett brott mot den normala funktionen av mekanismen vända växelvis på arbete och vila delar av musklerna (musklerna).
Det huvudsakliga kliniska fenomenet kan tydligt registreras genom elektromyografisk undersökning: ett karakteristiskt kä
Polymyosit
ICDkod M
Senast reviderad
Ursprungligen publicerad
Sjukdom/tillst&#;nd
Polymyosit är en kronisk inflammatorisk muskelsjukdom som kännetecknas av muskelsvaghet och inflammation i muskelvävnaden. Orsaken är okänd, men det anses att polymyosit är en autoimmun reumatisk sjukdom, vilket innebär att immunförsvaret är felaktigt riktat mot kroppens egna vävnader. Polymyosit förekommer ofta tillsammans med någon annan reumatisk sjukdom som till exempel Sjögrens syndrom eller systemisk skleros.
Symtomen kommer oftast i årsåldern och innebär gradvis försämring av muskelstyrka och funktion i framför allt lår- och överarmsmuskler. Det är vanligt med trötthet och värk.
Behandlingen syftar till att läka inflammationen och återställa muskelstyrkan och består i första hand av kortison och immunhämmande läkemedel. Fysioterapi (sjukgymnastik) är en viktig del av behandlingen och andra rehabiliteringsinsatser kan också behövas. En del personer med polymyosit kan så småningom avsluta beha
Fysiologiska förändringar med ökad ålder
Muntorrhet är en vanlig biverkning till läkemedelsbehandling generellt, men särskilt vanlig är den bland äldre multisjuka personer och personer på särskilt boende
(12). Förutom nedsättningen av livskvalitet, bidrar muntorrheten till kariesbildning, sväljsvårigheter och till att patienter inte följer läkemedelsordinationer. Genom att förebygga och åtgärda läkemedelsrelaterad muntorrhet kan vi således bland annat underlätta för våra patienter att följa läkemedelsordinationerna. Exempel på läkemedel som särskilt ofta bidrar till muntorrhet är läkemedel med antikolinerga effekter.
Även den övriga magtarmkanalen kan påverkas av läkemedelseffekter. Det är vanligt med frekventa och ibland handikappande besvär av förstoppning, med bland annat smärtor och illamående som följd. Orsakerna till den högre förekomsten av förstoppning hos äldre tros i första hand vara läkemedelsbiverkningar tillsammans med bristande fysi
Muskelreumatism – ett långdraget elände
Magnus Eriksson
Publicerad
Polymyalgi, vad är det för något kanske ni undrar? Det är ett långdraget elände som drabbar en hel del av oss äldre, just därför vill jag berätta om
det. Personligen tänker jag på polymyalgi, eller muskelreumatism, av och till när jag reser mig stelt ur sängen på morgnarna. Det som kännetecknar sjukdomen är nämligen alltid en långsamt tilltagande stelhet i skuldermuskulatur samt runt höfter och baksidan av lår, symptom som är nog så vanliga hos många av oss äldre.
Den drabbar nästan bara människor över 55 år, och då orättvist nog – i två tredjedelar av fallen – kvinnor.
Men vid polymyalgi blir symptomen mer uttalade, och man får allt svårare att röra sig, gå i trappor, lyfta på armarna och klä sig.
Värk förekommer också, men det mest påfallande är den uttalade stelheten främst på morgnar. Dessutom beskriver många en diffus trötthet och allmän sjukdomskänsla. I vila kan man däremot märkligt nog ofta känna sig ganska besvärsfri, och det förekommer heller ingen påtaglig ömhet i den angripna muskulaturen.
Det här är en sjukdom som nästan bara
.