Aspnäs gård
Aspnäs är en herrgård i Östervåla socken, Heby kommun, Uppsala län. Gården ligger vid sjön Tämnaren.
Historik
Aspnäs omtalas första gången ('Aspanes') i Mats Kettilmundssons testamente, och var troligen hans sätesgård, vilket den också blev för den medeltida frälseätt, som fått sitt namn efter gården, Sparre av Aspnäs. Åtminstone var den sätesgård för Gisle Elinesson (Sparre av Aspnäs) och därefter för Magnus Gislesson (Sparre av Aspnäs) Gotskalk Bengtsson (Ulv), dotterson till Magnus Gislesson, daterar brev i Aspnäs , och Anna Olofsdotter (Lindöätten) erhöll Aspnäs i morgongåva av sin förste man Sten Bengtsson (Ulv), sonson till Gotskalk Bengtsson (Ulv). Hennes halvsysterdotter Hillevi (Brahe, danska ätten), som erhöll Aspnäs i gåva , bodde på Aspnäs och Hillevis man Bengt Fadersson (Sparre av Hjulsta och Ängsö) omnämns och som innehavare av Aspnäskomplexet. Deras dotter Anna Bengtsdotter bodde på Aspnäs [1]
Under och talen innehades Aspnäs av släkterna Trolle, Posse och Sparre.
Dagens byggnad på Aspnäs är byggd på talet under Anders Schönbergs tid som ägare. Den gamla byggnaden finns avbildad i Erik DahlberghsSu
Aspnäs gårdskyrka
Aspnäs gårdskyrka hör till Östervåla församling i Uppsala stift. Kyrkan ligger vid Aspnäs gård på en udde vid norra delen av sjön Tämnaren i norra Uppland.
Kyrkobyggnaden
Kyrkobyggnaden består av ett rektangulärt långhus med rakt avslutat kor i öster. Norr om koret ligger en vidbyggd sakristia och vid långhusets västra kortsida ligger ett vapenhus med ingång. Byggnaden har en stomme av tegel och vitputsade väggar. Långhuset täcks av ett spånklätt tälttak på vars mitt finns en åttakantig spånklädd takryttare. Även vapenhus och sakristia har spånklädda yttertak.
Tillkomst och ombyggnader
Kyrkan uppfördes i början av talet som privatkapell till godsetAspnäs och helgades åt S:t Göran. Ännu på talet fanns där en illa medfaren bild av helgonet. Byggnaden uppfördes av högrött tegel med dekorationer av gult tegel. Norra väggen var svartmålad. Numera är kyrkan vitputsad, men det är okänt när den vita putsen tillkom. Någon gång på talet brann kyrkan. Hur stora skadorna blev är inte fastställt. Kyrkans nuvarande målningar är daterade till och kom till efter denna brand. Målningarna är helt bibliska
Aspnäs
WDPA ID
km²Reported Area
TypeTerrestrial and Inland Waters Protected Areas
LocationSweden
Attributes
- Original Name Aspnäs
- English DesignationNature Reserve
- IUCN Management CategoryIV
- StatusDesignated
- Type of DesignationNational
- Status Year
- Sublocation
- Governance TypeFederal or national ministry or agency
- Management AuthorityCounty Administrative Board and Local Authorities
- Management PlanNot Reported
- International CriteriaNot Applicable
Management Effectiveness Evaluations
No information available
Affiliations
No information available
Other Protected Areas & OECMs
View allcitation
UNEP-WCMC (). Protected Area Profile for Aspnäs from the World Database on Protected Areas, February Available at:
Å Ödekyrka
If you approach Å Ödekyrka, you will wonder why the ruins of the ancient church are so far away from the nearest village. However, the ruin, only metres from Slätbaken bay, was never the village church of Å. In the Middle Ages it belonged to the neighbouring royal estate Ring on the shore of the bay.
Directly at the royal estate there was an important port, whose former harbour basin is still recognizable today. In the late Middle Ages, the gravel road leading up from the shore and past the church ruins was an important trade route to Söderköping after the port became unusable due to the uplift of the land.
The ruins of the relatively large church consist of the two completely preserved gable walls, the damaged southern wall and the collapsed masonry of the northern wall. Until , the year in which a new church in Å was consecrated, the old church was the place of worship of the large parish for many centuries.
The demise of the old church in Å
After the old church had been cleared and some of the medieval church treasures, such as a crucifix, the baptismal font, a picture of the Madonna and several epitaphs from the 16th century had found their way into the new c
.